publicerad: 2015
ekvation
ekv·at·ion
substantiv
~en ~er • matematisk likhet med minst en obekant t.ex. 2x + 1 = 6
Singular | |
---|---|
en ekvation | obestämd form |
en ekvations | obestämd form genitiv |
ekvationen | bestämd form |
ekvationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ekvationer | obestämd form |
ekvationers | obestämd form genitiv |
ekvationerna | bestämd form |
ekvationernas | bestämd form genitiv |