publicerad: 2015
fanfar
fan·far
[‑fa´r]
substantiv
~en ~er • kort och smattrande signal med trumpet el. horn
| Singular | |
|---|---|
| en fanfar | obestämd form |
| en fanfars | obestämd form genitiv |
| fanfaren | bestämd form |
| fanfarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| fanfarer | obestämd form |
| fanfarers | obestämd form genitiv |
| fanfarerna | bestämd form |
| fanfarernas | bestämd form genitiv |


