publicerad: 2015
fanfar
fan·far
[‑fa´r]
substantiv
~en ~er • kort och smattrande signal med trumpet el. horn
Singular | |
---|---|
en fanfar | obestämd form |
en fanfars | obestämd form genitiv |
fanfaren | bestämd form |
fanfarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fanfarer | obestämd form |
fanfarers | obestämd form genitiv |
fanfarerna | bestämd form |
fanfarernas | bestämd form genitiv |