SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
gruva
1gruva substantiv ~n gruvor om­råde under jord el. inne i berg där malm el. mineral bryts​ – Alla sammansättn. med gruv- hör till 1gruva.
Singular
en gruvaobestämd form
en gruvasobestämd form genitiv
gruvanbestämd form
gruvansbestämd form genitiv
Plural
gruvorobestämd form
gruvorsobestämd form genitiv
gruvornabestämd form
gruvornasbestämd form genitiv
2gruva verb ~de ~t tills. med sig:
Finita former
gruvarpresens aktiv
gruvadepreteritum aktiv
gruvaimperativ aktiv
Infinita former
att gruvainfinitiv aktiv
har/hade gruvatsupinum aktiv
Presens particip
gruvande
gruva sig o­roa sig, ängslas
Ordform(er)gruva sig