publicerad: 2015
immunitet
im·mun·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • oemottaglighet för smitta; juridisk okränkbarhet
Singular | |
---|---|
en immunitet | obestämd form |
en immunitets | obestämd form genitiv |
immuniteten | bestämd form |
immunitetens | bestämd form genitiv |