publicerad: 2015
induktor
in·dukt·or
[‑duk`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • ankare i enkel växelströmsgenerator; induktionsapparat
Singular | |
---|---|
en induktor | obestämd form |
en induktors | obestämd form genitiv |
induktorn | bestämd form |
induktorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
induktorer | obestämd form |
induktorers | obestämd form genitiv |
induktorerna | bestämd form |
induktorernas | bestämd form genitiv |