publicerad: 2015
könsbestämma
köns|be·stämma
verb
‑bestämde, ‑bestämt, ‑bestämd n. ‑bestämt, pres. ‑bestämmer, imper. ‑bestäm • till bestämma 2 kön
Finita former | |
---|---|
könsbestämmer | presens aktiv |
könsbestäms (könsbestämmes) | presens passiv |
könsbestämde | preteritum aktiv |
könsbestämdes | preteritum passiv |
könsbestäm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att könsbestämma | infinitiv aktiv |
att könsbestämmas | infinitiv passiv |
har/hade könsbestämt | supinum aktiv |
har/hade könsbestämts | supinum passiv |
Presens particip | |
könsbestämmande | |
Perfekt particip | |
en könsbestämd + substantiv | |
ett könsbestämt + substantiv | |
den/det/de könsbestämda + substantiv |