publicerad: 2015
könsbalans
köns|bal·ans
substantiv
~en ~er • till balans 2 kön
Singular | |
---|---|
en könsbalans | obestämd form |
en könsbalans | obestämd form genitiv |
könsbalansen | bestämd form |
könsbalansens | bestämd form genitiv |
Plural | |
könsbalanser | obestämd form |
könsbalansers | obestämd form genitiv |
könsbalanserna | bestämd form |
könsbalansernas | bestämd form genitiv |