publicerad: 2015
insöndring
in|söndr·ing
substantiv
~en ~ar • inre sekretion
| Singular | |
|---|---|
| en insöndring | obestämd form |
| en insöndrings | obestämd form genitiv |
| insöndringen | bestämd form |
| insöndringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| insöndringar | obestämd form |
| insöndringars | obestämd form genitiv |
| insöndringarna | bestämd form |
| insöndringarnas | bestämd form genitiv |


