publicerad: 2015
insöndring
in|söndr·ing
substantiv
~en ~ar • inre sekretion
Singular | |
---|---|
en insöndring | obestämd form |
en insöndrings | obestämd form genitiv |
insöndringen | bestämd form |
insöndringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
insöndringar | obestämd form |
insöndringars | obestämd form genitiv |
insöndringarna | bestämd form |
insöndringarnas | bestämd form genitiv |