publicerad: 2015
kam
kam
[kam´]
substantiv
~men ~mar • äv. på tupp och om vissa spetsiga maskindelar och naturformationer
| Singular | |
|---|---|
| en kam | obestämd form |
| en kams | obestämd form genitiv |
| kammen | bestämd form |
| kammens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kammar | obestämd form |
| kammars | obestämd form genitiv |
| kammarna | bestämd form |
| kammarnas | bestämd form genitiv |


