publicerad: 2015
kardel
kard·el
[‑e´l]
substantiv
~en ~er • dukt; tross i kabel
Singular | |
---|---|
en kardel | obestämd form |
en kardels | obestämd form genitiv |
kardelen | bestämd form |
kardelens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kardeler | obestämd form |
kardelers | obestämd form genitiv |
kardelerna | bestämd form |
kardelernas | bestämd form genitiv |