publicerad: 2015
klocka
1klocka
[klåk`a]
substantiv
~n klockor 1 ett redskap för ringning; äv. bildl.: kyrkklocka2 ur
Singular | |
---|---|
en klocka | obestämd form |
en klockas | obestämd form genitiv |
klockan | bestämd form |
klockans | bestämd form genitiv |
Plural | |
klockor | obestämd form |
klockors | obestämd form genitiv |
klockorna | bestämd form |
klockornas | bestämd form genitiv |
2klocka
[klåk`a]
verb
~de ~t • fastställa tiden för viss sportprestation: han klockades för 10,2 på 100 meter
Finita former | |
---|---|
klockar | presens aktiv |
klockas | presens passiv |
klockade | preteritum aktiv |
klockades | preteritum passiv |
klocka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att klocka | infinitiv aktiv |
att klockas | infinitiv passiv |
har/hade klockat | supinum aktiv |
har/hade klockats | supinum passiv |
Presens particip | |
klockande | |
Perfekt particip | |
en klockad + substantiv | |
ett klockat + substantiv | |
den/det/de klockade + substantiv |