publicerad: 2015
klockare
klock·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. klockarna • en kameral tjänsteman i en församling; i äldre tid: medhjälpare i kyrka med bl.a. musikaliska uppgifter
| Singular | |
|---|---|
| en klockare | obestämd form |
| en klockares | obestämd form genitiv |
| klockaren | bestämd form |
| klockarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| klockare | obestämd form |
| klockares | obestämd form genitiv |
| klockarna | bestämd form |
| klockarnas | bestämd form genitiv |


