publicerad: 2015
klättrare
klättr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. klättrarna • äv. bildl. karriärist
Singular | |
---|---|
en klättrare | obestämd form |
en klättrares | obestämd form genitiv |
klättraren | bestämd form |
klättrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klättrare | obestämd form |
klättrares | obestämd form genitiv |
klättrarna | bestämd form |
klättrarnas | bestämd form genitiv |