publicerad: 2015
förlova
för·lova
[‑lå´va]
verb
~de ~t • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| förlovar | presens aktiv |
| förlovade | preteritum aktiv |
| förlova | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förlova | infinitiv aktiv |
| har/hade förlovat | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| förlovande | |
förlova sig
• ingå i en relation med sikte på äktenskapOrdform(er) förlova sig


