publicerad: 2015
kondition
kond·it·ion
substantiv
~en ~er • gott tillstånd med tanke på hälsa el. prestationsförmåga, ork
Singular | |
---|---|
en kondition | obestämd form |
en konditions | obestämd form genitiv |
konditionen | bestämd form |
konditionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konditioner | obestämd form |
konditioners | obestämd form genitiv |
konditionerna | bestämd form |
konditionernas | bestämd form genitiv |