publicerad: 2015
kondis
1kond·is
[kån´d‑]
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨vard.⟩ konditori
Singular | |
---|---|
ett kondis | obestämd form |
ett kondis | obestämd form genitiv |
kondiset | bestämd form |
kondisets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kondis | obestämd form |
kondis | obestämd form genitiv |
kondisen | bestämd form |
kondisens | bestämd form genitiv |
2kond·is
[kån´d‑]
substantiv
~en • ⟨vard.⟩ kondition
Singular | |
---|---|
en kondis | obestämd form |
en kondis | obestämd form genitiv |
kondisen | bestämd form |
kondisens | bestämd form genitiv |