publicerad: 2015
kramare
kram·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kramarna • mest som efterled i sms.; försvarare av ngt: trädkramare
Singular | |
---|---|
en kramare | obestämd form |
en kramares | obestämd form genitiv |
kramaren | bestämd form |
kramarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kramare | obestämd form |
kramares | obestämd form genitiv |
kramarna | bestämd form |
kramarnas | bestämd form genitiv |