SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
konstapel
kon·­stapel [‑sta´pel] substantiv ~n konstaplar i äldre tid: en lägre polis­man
Singular
en konstapelobestämd form
en konstapelsobestämd form genitiv
konstapelnbestämd form
konstapelnsbestämd form genitiv
Plural
konstaplarobestämd form
konstaplarsobestämd form genitiv
konstaplarnabestämd form
konstaplarnasbestämd form genitiv