publicerad: 2015
konstatera
kon·stat·era
verb
~de ~t • fastställa, fastslå: konstatera faktum
Finita former | |
---|---|
konstaterar | presens aktiv |
konstateras | presens passiv |
konstaterade | preteritum aktiv |
konstaterades | preteritum passiv |
konstatera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att konstatera | infinitiv aktiv |
att konstateras | infinitiv passiv |
har/hade konstaterat | supinum aktiv |
har/hade konstaterats | supinum passiv |
Presens particip | |
konstaterande | |
Perfekt particip | |
en konstaterad + substantiv | |
ett konstaterat + substantiv | |
den/det/de konstaterade + substantiv |