publicerad: 2015
gripa
gripa
verb
grep, gripit, gripen gripet gripna, pres. griper • fatta tag i; arrestera: polisen har gripit en 33-årig man – Nästan alla sammansättn. med grip- hör till gripa.
Finita former | |
---|---|
griper | presens aktiv |
grips (gripes) | presens passiv |
grep | preteritum aktiv |
greps | preteritum passiv |
grip | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att gripa | infinitiv aktiv |
att gripas | infinitiv passiv |
har/hade gripit | supinum aktiv |
har/hade gripits | supinum passiv |
Presens particip | |
gripande | |
Perfekt particip | |
en gripen + substantiv | |
ett gripet + substantiv | |
den/det/de gripna + substantiv | |
den gripne + maskulint substantiv |
gripa in
• agera mot ngn/ngt: polisen grep in el. ingrep mot stenkastarnaInfinita former att gripa in infinitiv aktiv Presens particip ingripande Perfekt particip en ingripen + substantiv ett ingripet + substantiv den/det/de ingripna + substantiv den ingripne + maskulint substantiv
gripa sig an
• gripa sig an med ngt sätta igång med ngtInfinita former att gripa sig an infinitiv aktiv
gripa till
• ta till, använda: gripa till el. tillgripa vapen – I gripa till kan till vara obetonat.Infinita former att gripa till infinitiv aktiv Presens particip tillgripande Perfekt particip en tillgripen + substantiv ett tillgripet + substantiv den/det/de tillgripna + substantiv den tillgripne + maskulint substantiv