publicerad: 2015
grinighet
grin·ig·het
substantiv
~en ~er grinig
Singular | |
---|---|
en grinighet | obestämd form |
en grinighets | obestämd form genitiv |
grinigheten | bestämd form |
grinighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grinigheter | obestämd form |
grinigheters | obestämd form genitiv |
grinigheterna | bestämd form |
grinigheternas | bestämd form genitiv |