publicerad: 2015
fylla
1fylla
substantiv
~n fyllor • ⟨vard.⟩ stark berusning
Singular | |
---|---|
en fylla | obestämd form |
en fyllas | obestämd form genitiv |
fyllan | bestämd form |
fyllans | bestämd form genitiv |
Plural | |
fyllor | obestämd form |
fyllors | obestämd form genitiv |
fyllorna | bestämd form |
fyllornas | bestämd form genitiv |
2fylla
verb
fyllde fyllt • hälla el. proppa full; fylla år ha födelsedag
Finita former | |
---|---|
fyller | presens aktiv |
fylls (fylles) | presens passiv |
fyllde | preteritum aktiv |
fylldes | preteritum passiv |
fyll | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fylla | infinitiv aktiv |
att fyllas | infinitiv passiv |
har/hade fyllt | supinum aktiv |
har/hade fyllts | supinum passiv |
Presens particip | |
fyllande | |
Perfekt particip | |
en fylld + substantiv | |
ett fyllt + substantiv | |
den/det/de fyllda + substantiv |
fylla i
• skriva vad som förväntas på: fylla i en blankett
fylla på
• komplettera; hälla upp mer i: fylla på förråden; fylla på kaffekoppen
fylla upp
• fylla upp el. uppfylla rummetInfinita former att fylla upp infinitiv aktiv Presens particip uppfyllande Perfekt particip en uppfylld + substantiv ett uppfyllt + substantiv den/det/de uppfyllda + substantiv
fylla ut
• låta fyllas av; uppta visst utrymme: fylla ut el. utfylla ngtInfinita former att fylla ut infinitiv aktiv Presens particip utfyllande Perfekt particip en utfylld + substantiv ett utfyllt + substantiv den/det/de utfyllda + substantiv