publicerad: 2015
snöras
1snö|ras
substantiv
~et; pl. ~ snö 2ras
Singular | |
---|---|
ett snöras | obestämd form |
ett snöras | obestämd form genitiv |
snöraset | bestämd form |
snörasets | bestämd form genitiv |
Plural | |
snöras | obestämd form |
snöras | obestämd form genitiv |
snörasen | bestämd form |
snörasens | bestämd form genitiv |
2snör·as
verb
snördes, snörts, pres. snörs • tills. med samman:
Finita former | |
---|---|
snörs | presens deponens |
snördes | preteritum deponens |
Infinita former | |
att snöras | infinitiv deponens |
har/hade snörts | supinum deponens |
snöras samman
• mest bildl.: hans strupe snördes samman av gråtInfinita former att snöras samman infinitiv aktiv