publicerad: 2015
backhand
back|hand
[bäk´händ]
substantiv
~en; pl. ~s • slag t.ex. i tennis med handens yttersida i slagriktningen
Singular | |
---|---|
en backhand | obestämd form |
en backhands | obestämd form genitiv |
backhanden | bestämd form |
backhandens | bestämd form genitiv |
Plural | |
backhands | obestämd form |
backhands | obestämd form genitiv |
backhandsen | bestämd form |
backhandsens | bestämd form genitiv |