SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
fylla
1fylla substantiv ~n fyllor ⟨vard.⟩ stark berusning
Singular
en fyllaobestämd form
en fyllasobestämd form genitiv
fyllanbestämd form
fyllansbestämd form genitiv
Plural
fyllorobestämd form
fyllorsobestämd form genitiv
fyllornabestämd form
fyllornasbestämd form genitiv
2fylla verb fyllde fyllt hälla el. proppa full; ​fylla år ha födelse­dag
Finita former
fyllerpresens aktiv
fylls (fylles)presens passiv
fylldepreteritum aktiv
fylldespreteritum passiv
fyllimperativ aktiv
Infinita former
att fyllainfinitiv aktiv
att fyllasinfinitiv passiv
har/hade fylltsupinum aktiv
har/hade fylltssupinum passiv
Presens particip
fyllande
Perfekt particip
en fylld + substantiv
ett fyllt + substantiv
den/det/de fyllda + substantiv
fylla i skriva vad som förväntas: ​fylla i en blankett
Infinita formeratt fylla iinfinitiv aktivPresens participifyllandePerfekt participen ifylld + substantivett ifyllt + substantivden/det/de ifyllda + substantiv
fylla på komplettera; hälla upp mer i: ​fylla på förråden; ​fylla på kaffe­koppen
Infinita formeratt fylla påinfinitiv aktivPresens particippåfyllandePerfekt participen påfylld + substantivett påfyllt + substantivden/det/de påfyllda + substantiv
fylla upp fylla upp el. uppfylla rummet
Infinita formeratt fylla uppinfinitiv aktivPresens participuppfyllandePerfekt participen uppfylld + substantivett uppfyllt + substantivden/det/de uppfyllda + substantiv
fylla ut låta fyllas av; upp­ta visst ut­rymme: ​fylla ut el. utfylla ngt
Infinita formeratt fylla utinfinitiv aktivPresens participutfyllandePerfekt participen utfylld + substantivett utfyllt + substantivden/det/de utfyllda + substantiv