publicerad: 2015
landstiga
land|stiga
verb
‑steg, ‑stigit, ‑stigen ‑stiget ‑stigna, pres. ‑stiger • ⟨ofta mil.⟩ de allierade landsteg i Normandie
Finita former | |
---|---|
landstiger | presens aktiv |
landstigs (landstiges) | presens passiv |
landsteg | preteritum aktiv |
landstegs | preteritum passiv |
landstig | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att landstiga | infinitiv aktiv |
att landstigas | infinitiv passiv |
har/hade landstigit | supinum aktiv |
har/hade landstigits | supinum passiv |
Presens particip | |
landstigande | |
Perfekt particip | |
en landstigen + substantiv | |
ett landstiget + substantiv | |
den/det/de landstigna + substantiv | |
den landstigne + maskulint substantiv |