publicerad: 2015
landstiga
land|stiga
verb
‑steg, ‑stigit, ‑stigen ‑stiget ‑stigna, pres. ‑stiger • ⟨ofta mil.⟩ de allierade landsteg i Normandie
| Finita former | |
|---|---|
| landstiger | presens aktiv |
| landstigs (landstiges) | presens passiv |
| landsteg | preteritum aktiv |
| landstegs | preteritum passiv |
| landstig | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att landstiga | infinitiv aktiv |
| att landstigas | infinitiv passiv |
| har/hade landstigit | supinum aktiv |
| har/hade landstigits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| landstigande | |
| Perfekt particip | |
| en landstigen + substantiv | |
| ett landstiget + substantiv | |
| den/det/de landstigna + substantiv | |
| den landstigne + maskulint substantiv | |


