publicerad: 2015
matare
mat·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. matarna • anordning el. person som matar fram el. in ngt
| Singular | |
|---|---|
| en matare | obestämd form |
| en matares | obestämd form genitiv |
| mataren | bestämd form |
| matarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| matare | obestämd form |
| matares | obestämd form genitiv |
| matarna | bestämd form |
| matarnas | bestämd form genitiv |


