publicerad: 2015
mentalitet
ment·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • själsläggning, kynne
Singular | |
---|---|
en mentalitet | obestämd form |
en mentalitets | obestämd form genitiv |
mentaliteten | bestämd form |
mentalitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mentaliteter | obestämd form |
mentaliteters | obestämd form genitiv |
mentaliteterna | bestämd form |
mentaliteternas | bestämd form genitiv |