publicerad: 2015
mentalitetshistoriker
ment·al·itets|hist·or·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ mentalitet historiker
Singular | |
---|---|
en mentalitetshistoriker | obestämd form |
en mentalitetshistorikers | obestämd form genitiv |
mentalitetshistorikern | bestämd form |
mentalitetshistorikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
mentalitetshistoriker | obestämd form |
mentalitetshistorikers | obestämd form genitiv |
mentalitetshistorikerna | bestämd form |
mentalitetshistorikernas | bestämd form genitiv |