publicerad: 2015
målsägande
måls|äg·ande
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ~na • person mot vilken brott begåtts; till mål 4
| Singular | |
|---|---|
| en målsägande | obestämd form |
| en målsägandes | obestämd form genitiv |
| målsäganden | bestämd form |
| målsägandens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| målsägande | obestämd form |
| målsägandes | obestämd form genitiv |
| målsägandena | bestämd form |
| målsägandenas | bestämd form genitiv |


