publicerad: 2015
målsägande
måls|äg·ande
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ~na • person mot vilken brott begåtts; till mål 4
Singular | |
---|---|
en målsägande | obestämd form |
en målsägandes | obestämd form genitiv |
målsäganden | bestämd form |
målsägandens | bestämd form genitiv |
Plural | |
målsägande | obestämd form |
målsägandes | obestämd form genitiv |
målsägandena | bestämd form |
målsägandenas | bestämd form genitiv |