publicerad: 2015
plåga
1plåga
substantiv
~n plågor • lidande, smärta, obehag
Singular | |
---|---|
en plåga | obestämd form |
en plågas | obestämd form genitiv |
plågan | bestämd form |
plågans | bestämd form genitiv |
Plural | |
plågor | obestämd form |
plågors | obestämd form genitiv |
plågorna | bestämd form |
plågornas | bestämd form genitiv |
2plåga
verb
~de ~t • vålla lidande
Finita former | |
---|---|
plågar | presens aktiv |
plågas | presens passiv |
plågade | preteritum aktiv |
plågades | preteritum passiv |
plåga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att plåga | infinitiv aktiv |
att plågas | infinitiv passiv |
har/hade plågat | supinum aktiv |
har/hade plågats | supinum passiv |
Presens particip | |
plågande | |
Perfekt particip | |
en plågad + substantiv | |
ett plågat + substantiv | |
den/det/de plågade + substantiv |