publicerad: 2015
polska
1polska
[pål`ska]
substantiv
~n polskor • musik till en dans
Singular | |
---|---|
en polska | obestämd form |
en polskas | obestämd form genitiv |
polskan | bestämd form |
polskans | bestämd form genitiv |
Plural | |
polskor | obestämd form |
polskors | obestämd form genitiv |
polskorna | bestämd form |
polskornas | bestämd form genitiv |
2polska
[på`lska el. pål`ska]
substantiv
~n polskor 1 knappast pl.; språket i Polen2 kvinna från Polen
Singular | |
---|---|
en polska | obestämd form |
en polskas | obestämd form genitiv |
polskan | bestämd form |
polskans | bestämd form genitiv |
Plural | |
polskor | obestämd form |
polskors | obestämd form genitiv |
polskorna | bestämd form |
polskornas | bestämd form genitiv |