publicerad: 2015
rallare
rall·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rallarna • i äldre tid: arbetare vid järnvägsbygge
Singular | |
---|---|
en rallare | obestämd form |
en rallares | obestämd form genitiv |
rallaren | bestämd form |
rallarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rallare | obestämd form |
rallares | obestämd form genitiv |
rallarna | bestämd form |
rallarnas | bestämd form genitiv |