sjunkasjunka
verb
sjönk, sjunkit, sjunken sjunket sjunkna, pres. sjunker | Finita former |
|---|
| sjunker | presens aktiv |
| sjönk | preteritum aktiv |
| sjunk | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att sjunka | infinitiv aktiv |
| har/hade sjunkit | supinum aktiv |
| Presens particip |
|---|
| sjunkande |
| Perfekt particip |
|---|
| en sjunken + substantiv |
| ett sjunket + substantiv |
| den/det/de sjunkna + substantiv |
| den sjunkne + maskulint substantiv |
sjunka ihop
• särsk. om person: falla samman| Infinita former |
|---|
| att sjunka ihop | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| ihopsjunkande |
| Perfekt particip |
|---|
| en ihopsjunken + substantiv |
| ett ihopsjunket + substantiv |
| den/det/de ihopsjunkna + substantiv |
| den ihopsjunkne + maskulint substantiv |
