publicerad: 2015
skomakare
sko|mak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna sko -makare
Singular | |
---|---|
en skomakare | obestämd form |
en skomakares | obestämd form genitiv |
skomakaren | bestämd form |
skomakarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skomakare | obestämd form |
skomakares | obestämd form genitiv |
skomakarna | bestämd form |
skomakarnas | bestämd form genitiv |