publicerad: 2015
skråma
1skråma
substantiv
~n skråmor • rispa i huden, reva, repa
Singular | |
---|---|
en skråma | obestämd form |
en skråmas | obestämd form genitiv |
skråman | bestämd form |
skråmans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skråmor | obestämd form |
skråmors | obestämd form genitiv |
skråmorna | bestämd form |
skråmornas | bestämd form genitiv |
2skråma
verb
~de ~t • tillfoga skråma
Finita former | |
---|---|
skråmar | presens aktiv |
skråmas | presens passiv |
skråmade | preteritum aktiv |
skråmades | preteritum passiv |
skråma | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skråma | infinitiv aktiv |
att skråmas | infinitiv passiv |
har/hade skråmat | supinum aktiv |
har/hade skråmats | supinum passiv |
Presens particip | |
skråmande | |
Perfekt particip | |
en skråmad + substantiv | |
ett skråmat + substantiv | |
den/det/de skråmade + substantiv |