publicerad: 2015
skråning
1skrån·ing
substantiv
~en ~ar 1 ⟨prov.⟩ grovmalen säd2 ⟨prov.⟩ sluttning
Singular | |
---|---|
en skråning | obestämd form |
en skrånings | obestämd form genitiv |
skråningen | bestämd form |
skråningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skråningar | obestämd form |
skråningars | obestämd form genitiv |
skråningarna | bestämd form |
skråningarnas | bestämd form genitiv |
2skrå·ning
substantiv
~en • till skråa
Singular | |
---|---|
en skråning | obestämd form |
en skrånings | obestämd form genitiv |
skråningen | bestämd form |
skråningens | bestämd form genitiv |