publicerad: 2015
skrämma
skrämma
verb
skrämde, skrämt, skrämd n. skrämt, pres. skrämmer, imper. skräm • skrämma slag på (ngn) göra mycket rädd
Finita former | |
---|---|
skrämmer | presens aktiv |
skräms (skrämmes) | presens passiv |
skrämde | preteritum aktiv |
skrämdes | preteritum passiv |
skräm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skrämma | infinitiv aktiv |
att skrämmas | infinitiv passiv |
har/hade skrämt | supinum aktiv |
har/hade skrämts | supinum passiv |
Presens particip | |
skrämmande | |
Perfekt particip | |
en skrämd + substantiv | |
ett skrämt + substantiv | |
den/det/de skrämda + substantiv | |
den skrämde + maskulint substantiv |