publicerad: 2015
skrämma
skrämma
verb
skrämde, skrämt, skrämd n. skrämt, pres. skrämmer, imper. skräm • skrämma slag på (ngn) göra mycket rädd
| Finita former | |
|---|---|
| skrämmer | presens aktiv |
| skräms (skrämmes) | presens passiv |
| skrämde | preteritum aktiv |
| skrämdes | preteritum passiv |
| skräm | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skrämma | infinitiv aktiv |
| att skrämmas | infinitiv passiv |
| har/hade skrämt | supinum aktiv |
| har/hade skrämts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skrämmande | |
| Perfekt particip | |
| en skrämd + substantiv | |
| ett skrämt + substantiv | |
| den/det/de skrämda + substantiv | |
| den skrämde + maskulint substantiv | |


