publicerad: 2015
skyldigförklara
skyld·ig|för·klara
verb
~de ~t • till skyldig 1: skyldigförklara ngn el. förklara ngn skyldig
Finita former | |
---|---|
skyldigförklarar | presens aktiv |
skyldigförklaras | presens passiv |
skyldigförklarade | preteritum aktiv |
skyldigförklarades | preteritum passiv |
skyldigförklara | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skyldigförklara | infinitiv aktiv |
att skyldigförklaras | infinitiv passiv |
har/hade skyldigförklarat | supinum aktiv |
har/hade skyldigförklarats | supinum passiv |
Presens particip | |
skyldigförklarande | |
Perfekt particip | |
en skyldigförklarad + substantiv | |
ett skyldigförklarat + substantiv | |
den/det/de skyldigförklarade + substantiv |