publicerad: 2015
spårare
spår·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. spårarna • till spåra 1,2
Singular | |
---|---|
en spårare | obestämd form |
en spårares | obestämd form genitiv |
spåraren | bestämd form |
spårarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spårare | obestämd form |
spårares | obestämd form genitiv |
spårarna | bestämd form |
spårarnas | bestämd form genitiv |