publicerad: 2015
tandläkare
tand|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna tand 1 läkare
| Singular | |
|---|---|
| en tandläkare | obestämd form |
| en tandläkares | obestämd form genitiv |
| tandläkaren | bestämd form |
| tandläkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tandläkare | obestämd form |
| tandläkares | obestämd form genitiv |
| tandläkarna | bestämd form |
| tandläkarnas | bestämd form genitiv |


