publicerad: 2015
brant
1brant
adjektiv; n. ~, ~a • kraftigt lutande
Positiv | |
---|---|
en brant + substantiv | |
ett brant + substantiv | |
den/det/de branta + substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de brantare + substantiv | |
Superlativ | |
är brantast | |
den/det/de brantaste + substantiv |
2brant
substantiv
~en ~er • kraftigt lutande sluttning
Singular | |
---|---|
en brant | obestämd form |
en brants | obestämd form genitiv |
branten | bestämd form |
brantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
branter | obestämd form |
branters | obestämd form genitiv |
branterna | bestämd form |
branternas | bestämd form genitiv |