publicerad: 2015
brant
1brant
adjektiv; n. ~, ~a • kraftigt lutande
| Positiv | |
|---|---|
| en brant + substantiv | |
| ett brant + substantiv | |
| den/det/de branta + substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de brantare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är brantast | |
| den/det/de brantaste + substantiv |
2brant
substantiv
~en ~er • kraftigt lutande sluttning
| Singular | |
|---|---|
| en brant | obestämd form |
| en brants | obestämd form genitiv |
| branten | bestämd form |
| brantens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| branter | obestämd form |
| branters | obestämd form genitiv |
| branterna | bestämd form |
| branternas | bestämd form genitiv |


