publicerad: 2015
timmer
timmer
[tim´er]
substantiv
timret; pl. ~, best. pl. timren • grov stock; grovt rundvirke
Singular | |
---|---|
ett timmer | obestämd form |
ett timmers | obestämd form genitiv |
timret | bestämd form |
timrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
timmer | obestämd form |
timmers | obestämd form genitiv |
timren | bestämd form |
timrens | bestämd form genitiv |