SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
timmer
timmer [tim´er] substantiv timret; pl. ~, best. pl. timren grov stock; grovt rund­virke
Singular
ett timmerobestämd form
ett timmersobestämd form genitiv
timretbestämd form
timretsbestämd form genitiv
Plural
timmerobestämd form
timmersobestämd form genitiv
timrenbestämd form
timrensbestämd form genitiv