publicerad: 2015
torka
1torka
substantiv
~n • mycket torr väderlek; äv. bildl.: sommartorka; medaljtorka
Singular | |
---|---|
en torka | obestämd form |
en torkas | obestämd form genitiv |
torkan | bestämd form |
torkans | bestämd form genitiv |
2torka
verb
~de ~t • få att bli torrare; rengöra
Finita former | |
---|---|
torkar | presens aktiv |
torkas | presens passiv |
torkade | preteritum aktiv |
torkades | preteritum passiv |
torka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att torka | infinitiv aktiv |
att torkas | infinitiv passiv |
har/hade torkat | supinum aktiv |
har/hade torkats | supinum passiv |
Presens particip | |
torkande | |
Perfekt particip | |
en torkad + substantiv | |
ett torkat + substantiv | |
den/det/de torkade + substantiv |
torka av
• torka ordentligt: torka av el. (sällan) avtorka bordetInfinita former att torka av infinitiv aktiv Presens particip avtorkande Perfekt particip en avtorkad + substantiv ett avtorkat + substantiv den/det/de avtorkade + substantiv
torka in
1 fastna efter att ha torkat2 ⟨vard.⟩ bli inställd: festen torkade in
torka inne
• ⟨vard.⟩ bli inställdInfinita former att torka inne infinitiv aktiv Presens particip innetorkande Perfekt particip en innetorkad + substantiv ett innetorkat + substantiv den/det/de innetorkade + substantiv
torka upp
• torka ordentligtInfinita former att torka upp infinitiv aktiv Presens particip upptorkande Perfekt particip en upptorkad + substantiv ett upptorkat + substantiv den/det/de upptorkade + substantiv