SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
torka
1torka substantiv ~n mycket torr väder­lek; äv. bildl.: ​sommar­torka; ​medalj­torka
Singular
en torkaobestämd form
en torkasobestämd form genitiv
torkanbestämd form
torkansbestämd form genitiv
2torka verb ~de ~t få att bli torrare; ren­göra
Finita former
torkarpresens aktiv
torkaspresens passiv
torkadepreteritum aktiv
torkadespreteritum passiv
torkaimperativ aktiv
Infinita former
att torkainfinitiv aktiv
att torkasinfinitiv passiv
har/hade torkatsupinum aktiv
har/hade torkatssupinum passiv
Presens particip
torkande
Perfekt particip
en torkad + substantiv
ett torkat + substantiv
den/det/de torkade + substantiv
torka av torka ordentligt: ​torka av el. (sällan) avtorka bordet
Infinita formeratt torka avinfinitiv aktivPresens participavtorkandePerfekt participen avtorkad + substantivett avtorkat + substantivden/det/de avtorkade + substantiv
torka in fastna efter att ha torkat⟨vard.⟩ bli in­ställd: ​festen torkade in
Infinita formeratt torka ininfinitiv aktivPresens participintorkandePerfekt participen intorkad + substantivett intorkat + substantivden/det/de intorkade + substantiv
torka inne ⟨vard.⟩ bli in­ställd
Infinita formeratt torka inneinfinitiv aktivPresens participinnetorkandePerfekt participen innetorkad + substantivett innetorkat + substantivden/det/de innetorkade + substantiv
torka upp torka ordentligt
Infinita formeratt torka uppinfinitiv aktivPresens participupptorkandePerfekt participen upptorkad + substantivett upptorkat + substantivden/det/de upptorkade + substantiv